Efter att ha fått sluta en timme tidigare från jobbet i torsdags kom Jimmy och hämtade mig. Vi åkte hem för att packa det sista. En timme senare var vi klara och var påväg till Marcus för att plocka upp honom, för att sen åka och hämta upp Matrin. Sen var vi påväg. Men eftersom ingen av killarna hade ätit något överhuvudtaget under dagen stannade vi på en Sibylla efter någon mil för att äta. Det blev lite onyttigheter där sedan var vi iväg på riktigt.

Det första som händer är att den svart katt springer över vägen. Detta börjar ju bra!
Men en fullpackad och proppfull Toyota Celica med Jimmy som kör och en Martin som inte kan sitta rakt i bilen utan får fälla upp skyddet för solluckan för att få plats och sedan jag och Marcus i baksätet, var vi ändligen påväg på riktigt. Denna dagen hade vi väntat på i... 2 månader ungefär.
Under resans gång stötte vi på en svart katt som sprang över vägen framför bilen, en hare som sprang i 50km/h framför oss, och jag skämtar inte om att han sprang så snabbt och så stötte vi på två söta rävar. Hela tiden under resan satt jag och höll utkik efter renar och älgar. Jag kunde verkligen inte släppa tanken på att det skulle stå nån älg på vägen eller studsa en ren framför oss. Efter att ha gått upp klockan sju på morgonen, till läkaren, för att därefter jobba klockan tio till klockan sex var jag så trött att jag däreffter somnade till, eftersom man var ganska trött efter all stress. Jag nickade till och la huvudet mot fönstret. Rätt som det är bromsar vi in och jag undrar såklart vad det är som händer. Jag kikar ut genom fönstet och ser en stooooor jävla älg. Jag som sett detta hemska scenariot skriker till så Jimmy blir räddare av mitt skrik än för älgen. Men som tur är så springer älgen iväg, dock sicksack framför vägen, innan hon beslutar sig för att springa in i skogen igen. Läskigt!

Nu var det dags för en paus. Vi stannade till vid en liten sjö och tog oss ett break efter att ha suttit i bilen i x antal timmar. Jag, som somnat om, väcktes av älsklingen som bad mig gå ut jag med och röra på mig. Där stod vi en stund innan jag klev in i bilen igen.. Rätt som det är hör jag killarna skrika något så otroligt. Jag vänder mig om och ser dom stå och flaxa med armarna omkring sig, Martin flyger in i bilen med Jimmy strax bakom sig. När de satt sig så kommer de på att Marcus ska in i bilen. Jimmy flyger upp, kastar in Marcus bakom sig och stänger dörren. Då uppfattar jag vad det är de skriker så förbannat över. KNOTT! Det kryllade av dom även nu där vi trodde vi satt säkert. Jag blev nog biten av en men inget mer. Killarna hade bett på armarna och i huvudet, stackarna..
Då var vi påväg igen efter det korta stoppet.

När klockan var tre, fyra så kände vi att vi började bli hungriga igen. Men lycka till att hitta ett ställe att äta på klockan fyra på natten, och intefan fanns det något dygnet-runt-öppet Statiol heller. Så vi fortsatte. Jimmy stackaren, blev tröttare och tröttare. Han hade då vart uppe i 20 timmar, och fler timmar bakom ratten väntade.
Jag erbjöd mig att köra, men för att inte framstå som klen var han ju tvungen att fortsätta köra. Hade han klarat 70 mil kunde han klara 10 till. Där satt vi, puttrandes omkring på vägarna i 90km/h då vi som sagt hade en fullproppad sportbil, vilket kändes på dämpningarna. Då kommer en stoor lastbil förbi oss, på motorvägen. PINSAMT! Jimmy, som förstått att det kanske inte går att accelera så snabbt som han brukar, trycker plattan i botten och säger;
- Lugn, detta fixar vi på trekvart. =D
Men vi gav upp.

När klockan var halv åtta var vi äntligen framme. Vi packade ur allt och gick in. Där väntade mig älsklingstös. Hon var så nyvaken och snurrig men hon viftade febrilt på svansen och pratade och morrade glatt. Mamma hade bäddat åt oss alla. Jag och Jimmy fick en uppblåsbar dubbelsäng och killarna varsin dubbelmadrass.
Tror ni man somnade gott eller? Det kan jag lova.

4 timmar senare vaknar vi. Då är klockan runt tolv, halv ett på Midsommarafton. Vi kliver upp, äter frukost och gör oss ordning för dagen och drar iväg till Tjolöholms slott. Det stället har jag alltid tyckt om. Det var fint, soligt väder när vi kom. Vi gick omkring och kikade runt. Trädgården är helt underbar. Där var vi i säkert en timme, och det bästa av allt var att herrarna verkligen gillade stället, vilket jag inte trodde att dom skulle göra.

     

Senare åt vi Midsommarmiddag. Underbart god mat, som vanligt, måste jag säga. Vi satt där länge och pratade om allt mellan himmel och jord. Mamma och pappa såg verkligen nöjda ut nu när alla vi tre barn var samlade igen.
Därefter tog vi en buss in till Göteborg för att åka till Slottskogen, där ingen var. Så vi travade på mot Avenyn. Det regnade och blåste så vi beslöt oss för att åka hem. Väl hemma satt vi uppe till tre och pratade om resan och allt därtill. Sen kan jag lova att vi somnade bums. Efter att ha sovit 4 timmar på 2 dygn sov man ganska bra.

.

Imorgon lämnar vi Östersund för tre veckor och kommer då åka ner till mina föräldrar i Kungsbacka. Där kommer vi fira Midsommar och ha det trevligt. (Saknar Midsommar i Dalarna, där vi bodde tidigare. Minns det så väl, trots att jag bara var 7 år. Det var verkligen stort där.)

Jag sitter här hemma och tittar på Desperate Housewives. Jag har några få avsnitt kvar innan säsongen är slut, och då är det bara att vänta in säsong 5. Tittade just på avsnittet efter att tornadon hade svept in över Wisteria Lane. Det var en gammal tant, Ida, som dog då. När Lynette och Caren skulle sprida askan gjorde de det över en baseballplan eftersom Ida älskad baseball och själv spelade när hon var ung. Men när Lynette sprider askan över, vad de trodde Ida var, tredje basen, börjar Caren tvivla på om det verkligen var tredje basen.
"Wait, shortstop"
"Yeah, ok."
"Wait, it was third!"
Så säger Lynette;
"My God, Caren. I'm running out of Ida"
Hahah.. Jag kan se det gång på gång och ändå skratta lika gott åt det.
Eller scenen där det kommer fram att Bree's date är besatt av henne och har en uppblåsbar docka i huset. Den dockan är en exakt kopia av Bree. Hon har rött hår, likadan klädsel osv. Polisen står vid entrén och inväntar George, som han heter.
Då dyker Bree upp vid dörren och ser förvånad ut och säger;
"Men vad ska det där föreställa!?"
Polisen tycker nog hela situationen känns lustig och säger;
"Tja, vi vet inte riktigt säkert än." Han har den minen som att det är självklart vad det föreställen men han förmår sig inte att säga det till henne.

Det kanke inte låter så jävla kul.. men fyfan vad roligt de var. Ni som har sett det kan väl tänka tillbaka och se scenen framför er. Haha.
Jag älskar verkligen karaktärerna. Dom är underbara, allihop! Susan, Bree, Lynette, Gabi =)
Det är en underbar serie, och jag kommer sakna det som fan. Jag drar mig för att se de sista avsnitten nu. Vill spara på det så länge som möjligt. Vad jag har hört är säsong 5 i produktion. Jag kan knappt vänta! Kommer säkert bänka mig framför det när den kommer. Det tråkiga med det är att det tar så snabbt slut.

Goosh, vad jag längtar!



.

Det dök upp en bild i huvudet nu imorse. En bild av en film jag såg för säkert 8-10 år sedan. Vi hade filmen inspelad så vi såg den ganska ofta, jag och mina syskon.

Det handlar om en tjej Jackie Ivers (Yasmine Bleeth) som kommer tillbaka tillbaka till sin gamla barndomsby. Hon märker hur folk blivit konstiga, och får reda på att dom blivit neddragna i sjön och då blivit spegelvända. Dom ser likadana ut men har fått någon konstig personlighet och dom har alla inre organ spegelvända. Det får hon reda på på sjukhuset då en granne till henne är där för att få en röntgenbild tagen.
Alltså, det kanske låter konstigt, men jag minns så lite av filmen, tyvärr. Den var dock riktigt bra, tyckte jag. I alla fall då.

Jag letar och letar nu, men jag hittar den inte någonstans.
Någon som vet vart man kan hitta den?


.

Ni vet säkert hur det är.. Man vet att man bara måste se en film, bara för att. Som Gudfadern, den får man bara inte ha missat. Eller Psyco eller Titanic för all del. Dom får man ju bara inte missa. Sen kommer de filmerna man vet att man måste se men aldrig tar sig tid för. Den nakna pisolen har vart en sån film för mig. Jag vet att jag måste se den. Den har gått på tv mängder med gånger och jag har inte sett den än, förrän igårkväll.
Fyfan vilken rolig film det var =) Haha. Jag älskade scenen när dom kom till en mordplats som var i vattnet, i en hamn typ. Så hade dom markerat ut hur liket låg när dom hittade honom ovanpå vattenytan med vit färg. Haha, skrattade så jag grät, älsklingen också. Så dock inte hela filmen tyvärr, men den är värd att se. Det hände något hela tiden. Det är en sån film man ska se när man är övertrött, som jag var igår.

Nej, nu blir det mat. Jag har fått önskemål; Våfflor =)

Sitter på jobbet och kikar på en ny mobil, men jag vet dock inte vilken jag ska ha. Har haft Samsung i 4-5 år nu, och dom fungerar superbra. Men är lite småsugen på Sony Ericsson faktiskt. Några rekommendationer? =)

Som sagt så är jag på jobbet, känns trögt eftersom jag jobbade 07:00 - 16:00 förra veckan, så ska man jobba 13:00 - 22:00 nu. Älsklingen slutade tidigt han så han och en kompis sitter hemma och kikar på fotbollen. Jag vill också hem.. Nu är det faktiskt bara 10-11 dagar innan vi åker, så man ska väl inte klaga.

.

Snart är mina föräldrar påväg. Ringde pappa imorse när jag åkte till jobbet och då var dom påväg till Göteborg. Jag längtar! Och min lilltös också, hon ska följa med i bilen. Hon är så söt, och klok. =)
När man säger "Vill du följa med" blir hon helt galen och springer runt och visar vart kopplet är. Säger du "Åka bil?" springer hon ut till bilen och vill att man ska öppna dörren. Frågar man henne "Vart är mamma" så visar hon det, eller kommer man hem och pappa står och lagar mat ska hon visa vad som försigår i köket. Då springer hon för att hämta mig och viftar på svansen. Åh, jag saknar henne så mycket..

Idag jobbar jag ett 9-timmarspass, och kommer ta 1½ timmes lunch idag, så jag jobbar alltså då från kl 07.00 till 17.30. Puh, det blir en lång dag. På lunchen ska jag, Jimmy och Marcus till stan och skaffa passen. Det lär väl ta några dagar innan vi får dom, sen sticker vi.
Förhoppningsvis dagen innan Midsommarafton.

Nu har jag 2 timmar kvar på jobbet.. Det känns som en evighet när man ser hur fint väder det är utomhus. Ventilationen är trasig här också så vi sitter med öppna fönster, och då nyser jag massa och sen blir jag jättetrött. Vill hem..

Imorgon ska vi fixa pass. Det känns som resan närmar sig nu. Vi har dock lagt om turen. Vi åker förhoppningsvis dagen innan midsommar och firar dom dagarna i Kungsbacka hos min familj innan vi åker vidare ner i Europa. Det ska bli en härlig semester. Jag ser fram emot det, verkligen. Ska bli så kul att få träffa min familj igen, saknar dom. Ikväll kommer mamma och pappa, och dom har Sassen med sig. Dom tog med sig mina möbler jag hade hemma så vi får det lite fint. Sen till hösten ska vi tapetsera om i lägenheten och göra lite fint sålänge, innan vi vet vart vi ska flytta. Det känns bra.

Nu ska jag jobba vidare och titta på klockan som tickar sig fram i slowmotion.

För mer än en månad sedan, är det säkert nu, så var det en präst som
spände fast sig i en stol och blåste upp 1000 heliumballonger för att
sedan åka iväg på en tur. Det fungerade ju, det gjorde det. Men han hade
tydligen inte lärt sig sin gps (som om han skulle ha några val att välja väg?)
och senare läste man att han var försvunnen. Någon dag efter det stod det
att dom hade hittat hans ballonger, men inte prästen.
Kom att tänka på detta idag då det var ytterligare en man som hade gjort
ett sådant försök och lyckats. Det jag undrar är vart prästen tog vägen.
Är han hittad än? Stackaren..

Ni vet ju säkerligen hur jag är. När jag har vart brunett har jag inte vart nöjd och velat bli blond och tvärt om. Nu är jag ju blond och nu har jag ju såklart gått och tänkt på att byta färg igen. Jag får aldrig vara nöjd. Har funderat på att komma steget närmare min naturliga hårfärg, den som jag inte har sett sedan jag var 13 år gammal. Det hade ju faktiskt vart kul om man kunde låta det vara och bli helt och hållet min egen hårfärg och färga slingor istället. Men jag har inte tålamodet. Om jag nu ska ändra mig ännu en gång så får detta ske till hösten, eller möjligtvis till sensommaren.

Tänk, efter 6 månader av snö, mörker och kyla har sommaren äntligen kommit. Det är så underbart. Idag, den 1a juni kändes det verkligen att vi äntligen nått sommaren. Nu var det 8 månader sedan vi hade det såhär och jag vill inte att det ska ta slut.
Tyvärr blir jag ganska pessimistisk ju länge in på sommaren man kommer. Som idag. Jag och Jimmy var på en promenad och så kom vi på att det var första juni. Då kom jag att tänka på hur snabbt dessa månader gått utan snö. Nu är det ca. 2 månader sedan vi hade snö och om några månader så är vi där igen. Men en sak är säkert. Fyfan vad vi ska njuta av sommaren. Ska bli så vansinnigt skönt med sommar och semester.

Sitter och lyssnar på Elegi med Winnerbäck. Det får mig att tänka på lillasyster och somrarna hemma. Det är ofta jag tänker på dom där hemma. Saknar dom så otroligt mycket. Men på torsdag kommer förhoppningsvis mina föräldrar hit med Sassen =) Min älsklingsvovve. Och bara 3 veckor senare ska vi ner till Kungsbacka för att stanna en natt och sedan åka vidare ner i Europa.

Jag saknar Er där hemma något så otroligt mycket, ska ni veta. Tänker på er ofta! Ibland känns det som att jag lever i en annan värld än er, så långt bort. Ibland känns det som man vill slänga sig i famnen på mamma och pappa. Bli den där lilla, lilla flickan igen.
Det var faktiskt jobbigare än jag trodde att vara så långt ifrån er. Men nu är man stor och har sitt ansvar för arbete och hushåll och allt därtill. Men innerst inne tror jag att alla vuxna människor saknar den trygga känslan som man fick då man var liten och ville bli stor. Kan inte bara vara jag som känner det =P