Vovvehjärtat smälter! Att en hund blir rädd av att sätta tassarna mot gräset är så hemskt. Önskar jag hade kunnat adoptera dem allihop. När jag ser sånt här önskar jag att jag hade ett stort hus med en stooor tomt där hundarna kunde springa fritt. Hur kan man hålla djur instängda sådär i burar? Det skär i mig när jag hör sånt. Jag har suttit här och snyftat ikväll :) Det är så fint att det finns fina människor med hjärtat på rätt plats som finns för att hjälpa dem som inte har en egen talan.

Det är rätt sjukt hur mycket Schäfern förändrats på så få år. 

Detta är en skillnad på kanske.. 20 år? Rätta mig om jag har fel, men jag skulle gissa på det. Idag SKA Schäfern nästan gå på knäna och det är inte klokt enligt min mening. Själv hade jag skaffat en "gammaldags" Schäfer, eller rakryggad som den också kallas.

Godmorgon! Sovit gott?

Jag ska ta och göra mig ordning för dagen och traska ner till stan och uträtta några ärenden. Solen skiner och det gjorde den redan för en timme sedan. Fåglarna kvittrar! Underbart.

Igår såg jag reprisen av Huset fullt av hundar som visas på SVT. Det har vart mycket snack om hur hundarna mår av upplägget i programmet, men jag tror inte att hundarna far illa pga. det. Det jag tänkte säga var att jag hittade en favorit av hundarna som var med igår. En Shetland Sheepdog, Vilda :) Så himla söt! Tänk om Sacha kunde få en kompis..

 

 

 

Kvällen är kommen, maten är tillagad och uppäten och jag har satt mig till ro i soffan och ska titta på Huset fullt av hundar. Det har vart mycket skriverier om just detta programmet och jag vet inte vad jag ska tycka själv. Hundkär som jag är kan jag inte slita mig från att titta. Lyckan att se en familj "bli med hund" är helt underbar men dock saknar jag mer information om vad hundarna har upplevt innan. Vart har dom bott? Varför är en 5åring utan familj? Har hunden gått igenom traumatiska upplevelser? Men sånt får man inte reda på.

När familjen måste lämna ifrån sig hund för hund blir jag så ledsen och det är inte alls ovanligt att det kommer ett par tårar vid dessa tillfällena. När det gäller djur, speciellt hundar, blir jag så känslig. Om någon dör i en film är det liksom "Jahapp.." men dör en hund i en film blir jag såå emotional och börjar lipa. Har jag någon bredvid mig håller jag oftast inne tårarna men får istället en sån där hemskt klump i halsen och det svider i ögonen. Jag herregud.. (Tro på tusan jag satt och lipade när lilla Abbey "åkte ut". Usch så hemskt..)

Förra veckan såg jag ett avsnitt där de förklarade lite mer vad klickerträning innebär och det är något jag skulle vilja hålla på med om jag en dag i framtiden skaffar en hund och planerar att träna mycket med den.. om tid finns.

Bild från Expressen

Ni som känner mig vet hur mycket jag älskar hundar, av alla de slag. Och i perioder blir jag så valpsjuk så jag inte vet vart jag ska ta vägen. En sån period har jag nu. Önskar mig en liten Shetland Sheepdog, eller en Border Collie. Jag önskar en liten valp som luktar bebis, som rör sig klumpigt, som piper och pussas. En valp som kissar inne på golvet så man blir tokig, men mitt i det tokiga känner man sån tokig kärlek så det tokiga försvinner :)

Lånad bild

 

 

Godmorgon!

För mig är det nästan lunch. Klockan var ett när jag somnade igårkväll och 05.50 när jag vaknade. En halvtimme senare skulle jag och gubben börja traska mot tandläkaren. Burr, så tidigt så det kändes nästan omänskligt.

Nu är jag hemma igen och ska strax över till banken en snabbis. Vi har sån tur som bor mitt i en liten "by" här i stan med bank, pressbyrå, mataffär, pizzeria, djuraffär :)

Påtal om djur.. Jag har världens goaste vovve med den största personligheten man kan hitta i en hund. Om jag idag hade skaffat en hundkompis till henne hade jag velat ha en Shetland Sheepdog. Det dröjer nog många år innan jag har tid och möjlighet med att skaffa en hund själv, men det är en dröm.

Lånad privat bild

Denna onsdagsmorgonen tillbringar jag med näsan i historieboken. Jippi.. Sen kan jag inte låta bli att kika på Blocket på små vovvar. Jag VET att man inte ska köpa hund där eftersom det är så osäkert och man vet inte vart hunden kommer ifrån. Man ska träffa mamman till valparna, och gärna pappan och be om att få se stamtavla om man ska köpa hund. Glöm inte det.

Men hur som helst är det så många små knattar där som vill ha ett hem. Antingen som valpar eller som äldre omplaceringshundar. Min dröm är att få hämta hem en liten en.. någon gång i framtiden.

Om någon hade kommit fram till mig idag och gett mig möjligheten att ta emot en valp hade jag sagt ja, på en gång. Utan tvekan. Den enda funderingen jag har är: Hur klarar man av tiden? Hur får man allt att gå ihop? Hur kan alla dessa människor som har hund (nu snackar vi flera hundra tusen hundägare bara i Sverige) lyckas ta sig från jobbet och hem för att rasta, eller hitta någon som man kan lita på som rastar hunden varje dag? Skulle jag skaffa en hund hade jag velat ha garanterad tid utan stress att behöva ta ut hunden. Allt annat löser sig. Men just promenaderna tar ju sån tid. Drömmen är att hitta ett jobb i framtiden där jag kan ha hunden till jobbet :) Men när jag tänker i dom banorna kommer samtidigt tanken upp: Hur klara alla andra det? Om dom klarar det borde jag klara det? Men det räcker inte för mig. Jag vill inte skaffa hund med tanken att "jag BORDE klara det" eller "att åka hem på lunchen kommer NOG inte vara något problem".

En dag kommer jag också bli hundägare. Det vet jag. Då kommer jag vara en supermatte! :)

Det finns ett program som heter Hitta hem på TV4. Det handlar om Hundstallet i Stockholm som hjälper vanvårdade och övergivna hundar att hitta nya hem, precis som det låter. Eftersom jag blev så pigg efter Idol bestämde jag mig för att se ett avsnitt av Hitta hem på TV4 Anytime.

Det handlade bland annat om en blandrashund på 8 månader som tillbringat större delen av sitt korta liv i en liten bil. En dag ringer en man och berättar att en hund sitter instängd i en bil i smällkalla vintern och har suttit där i cirka två veckor. Dock sa en tjej på Hundstallet att hon kände en man som vet vem som äger bilen hunden satt i. Och han påstod att hunden suttit där i drygt 2 månader. HUR KAN MAN LÅTA EN HUND SITTA I EN BIL I 2 MÅNADER UTAN ATT GÖRA NÅGOT!? Poliser skickas till platsen för att hämta hunden och träffar hussen som lämnar över hunden, som hette Sofie. Hon är hemskt mager och hennes tillstånd är kritiskt. Men efter några dagar kommer hon till Hundstallet och får leka, busa, äta, sova på en skön säng. Dock förbryllas personalen över hur Sofies ben är krökta. Hennes smalben på bakbenen är krökta. Inte vid knäskålen utan mitt på smalbenet. Man tror att det är pga. att hon suttit still i en liten bil i 2 månader och inte har haft utrymme att växa i. Vi pratar alltså om en stor hund, labradorstorlek. Personalen ger hunden 2 veckor och om hon inte blir bättre ska hon tas bort.

 

Tiden går och i klippen av Sofie ser man en aktiv, livsglad och positiv hund. Min första tanke var "Henne hade jag velat ha". En kvinna från Hundstallet fick nu en tid hos en veterinär som skulle röntga Sofie och ta bilder på bakbenen. Man får se när kvinnan sitter med Sofie i famnen tills hon somnar av sprutan. Efter ett tag kommer veterinären in med resultatet och säger att krökningen på Sofies ben sannolikt beror på att hon suttit still i bilen under sin uppväxt. Då bestäms det att Sofie ska avlivas. Man fick se när hon fick sprutan och se hur de lyssnade på henns sista andetag.

Förstår ni hur mycket jag grät? Inte nog med att beslutet kom.. Sofie viftade på svansen precis när hon vaknade upp ur narkosen innan veterinären gav henne den dödliga sprutan.. Alltså det var ingen hejd. Hade jag inte skärpt till mig hade jag kunnat orsaka vattenskador här hemma. Det var SÅ hemskt! Denna hunden har alltså tvingats avlivas pga en lat, jävla, sjuk, idiotisk människa som inte orkat ha hunden hemma. Anledningen: Hon var för jobbig. För jobbig!?!? Hon var ju för fan valp. Jag blir så arg, så besviken, så irriterad, sur, ledsen, förbannad. Denna jävla människa borde få sitta instängd ett tag och se hur kul det är. Nu vet jag inte vad som hände med ägaren, men i programmet började man prata om att OM skadorna kunde kopplas till hur Sofie vuxit upp skulle de anmäla för djurplågeri. Ber till gudarna att de gjorde det. Så svårt kan det ju inte vart eftersom polisen själva fick godkännande av ägaren att hämta med hunden till Hundstallet.

Jag känner hur ilskan inom mig blir allt större.. I såna här stunder ser jag mig själv i framtiden starta ett "Rädda-alla-Sveriges-hundar-undan-dumpuckon-och-faror"-hem. Vill ta hand om alla, om jag bara kunde. Nu kommer det inte gå och kommer aldrig gå, men en sak som jag skulle kunna lägga mycket tid och energi på är att få igenom ett hundförar-test. En hundskola som är obligatorisk för alla ägare som kostar en slant men som är en lärorik kurs som får en att inse jobbet att ha en hund.

Nu har det hänt igen. Tidningarna är snabba med att skriva "Pitbull attackerade!". Det säljer ju så mycket bättre än att skriva "Stor hund attackerade" eller "Labrador attackerade". Idag kommer Expressen  men en ändring 7 dagar senare och har inte ens med en rättelse. Jag blir SÅ irriterad.

Detta skrevs det om för 7 dagar sedan:

 

Såhär ser det ut denna morgonen i tidningen.
Nu skulle hunden ha ätit på Mias arm, vilket jag tycker låter lite väl..

Det intressanta med detta är att tidningen redan har tagit för givet att det är en Pitbull det handlar om. Varför? Det finns ungefär 400 renrasiga Amerikanska Pitbullterriers i Sverige, om man söker på bara Expressen får man 111 sökresultat på ordet "Pitbull" vilket är ganska extremt. Skulle en fjärdedel av alla Pitbullar (?) i Sverige ha attackerat såpass allvarligt att det resulterat i en artikel? Skulle inte tro det..

Om jag själv får spekulera så tror jag att hussen/matten ofta tränar hunden på fel sätt. Det finns sätt att träna hundar på proffisionellt och lär man ut på fel sätt kan säkert hunden tro att det är OK att göra så även om det inte är träning. Hunden gör oftast allt för sin husse/matte och kan säkert få infall och spontant attackera trots att ägaren inte har signalerat det. Vad tror ni?

 

 

 

 

Så var det tisdag igen. Denna tisdagen jobbade jag :) Det känns så otroligt skönt att få komma igång och jobba och träffa härliga arbetskompisar igen. Det är en sån härlig stämning på jobbet, härliga, glada tjejer i min egen ålder och roliga arbetssysslor. Jag gillar det :)

Idag kom det dit en dam i 50-årsåldern och köpte hundgodis och en hundleksak. "Jaså, vovven ska få sig lite godis" sa jag och log. "Jaaa!" sa hon och lät så lycklig. "Vi hämtar hem henne idag!" Jag blev så avis men så glad för hennes skull. Tänk att dom just nu har en liten valp springades omkring därhemma någonstans här i stan. En liten Golden fick jag reda på att det var.

När vi var och badade sist i Forsa träffade jag en brun, liten Labradorvalp på 10 veckor som tyckte om att smaska på mina fingrar =P Jag är så jäkla valpsjuk så jag blir tokig. Varför kan ALLA andra skaffa hund och ha tid.. men inte jag?

Idag har jag ägnat lite tid åt tanken hur det kommer sig att SÅ många kan ha hund. Har ni tänkt på det? Hur många är det inte som har hund och heltidsjobb? Men vart får dom tiden ifrån? Hur får dom ihop det med alla promenader? Kan dom, kan jag. Så har jag tänkt, men jag tror inte jag skulle klara av det. Tänk om man bara kunde skaffa ett jobb och ta med sig sin lilla hund? Då hade det vart som gjort för mig att skaffa hund.
När vi hade Lilly fick jag så hemskt dåligt samvete när vi lämnade henne i ett par timmar. Jag ville bara hem och pyssla om henne, se till att hon hade det bra, rätta till henne när hon sov osv. Hur hade det då blivit med en hund som faktiskt kräver en promenad var 4:e, 5:e timme? Jag hade aldrig kunnat slappna av. Hur blir det då med barn? Visst, föräldraledigheten är ju en självklarhet. Men sen då? Dagis, fine. Men om båda arbetar kvällstid då?

Ni skulle bara veta hur ofta jag har tänkt sådär om tiden.
Träffar jag en matte och hennes hund flyger tanken ofta förbi;

"Har hon jobb?
När får hunden gå ut nästa gång?
Har hon hjälp av någon?
Hunddagis kanske?
Barn som är samarbetsvilliga?
Åker hon hem på lunchen?
Eller får hunden vara hemma i 9 timmar idag kanske?"


Kan dom, kan jag. Men jag vågar inte ta risken att behöva lämna bort min hund som så många får göra. Kolla bara blocket.se. "Pga ändrade familjeförhållanden..." eller "På grund av ändrade arbetstider.."
Jag tror att folk många gånger bara inte insett att dom inte kan ha hund och skaffar den trots sina arbetstider eller familjeförhållanden. Dom skiter helt enkelt i det och är egoistiska.

Den senaste tiden har jag drömt många konstiga drömmar. Bland annat har jag drömt att jag har skaffat hund och inte klarat av det. Men även att jag har vart gravid och fått ett barn, en son oftast. (detta efter att jag börjat drömma om en hund igen, men även för att de flesta av mina vänner och bekanta har skaffat barn eller väntar barn) När barnet kommer är jag inte förberedd. Jag har inte köpt någon barnsäng, inga blöjor, ingen välling, ingenting. Inte ens en vagn. Allt är katastrof! Folk klagar på mig hur jag hanterar barnet och fäller elaka kommentarer som;

"Hur kan du tro att barnet ska få det bra hos dig?"
"Men så du behandlar honom! Du kan ju inte lägga honom på rygg!"
"Nu skriker han, hjälp honom. Ta reda på vad han vill"

Jag känner mig helt hjälplös och liten.

Jag har ofta hört att jag tagit på mig stort ansvar. Ända sedan jag var liten har jag haft stort ansvar för mina syskon. Var vi i sommarstugan som låg precis vid vattnet och mina syskon sprang runt och lekte fick jag panik om de närmade sig vattnet. Jag var livrädd att lillebror som då inte kunde simma skulle ramla ner i vattnet och försvinna. Såna där saker har alltid gjort mig ängslig. Hur ska jag bli som mamma egentligen? =P En sån där hispig, orolig hönsmamma? Haha!

En sån här skönhet är min framtidsdröm. Jag ska nämligen skaffa en Shetland Sheepdog när jag blir pensionär. 42 år kvar, but who's counting?

Så, nej. Det lär inte bli någon hund för vår del, tyvärr. Trots att det är min högsta och enda önskan får jag vänta tills jag blir pensionär. Men jag fortsätter titta på Blocket och drömmer om att få hämta hem en liten valp.

Jag är otroligt nyfiken på vart folk får tiden. Hur gör dom? Hur gör du?

Har ni tänkt på vad många gånger man har läst; "Pitbull attackerade". Pitbull hit, pitbull dit. Pitbull, Pitbull, Pitbull. Men jag tror att det många gånger inte är Pitbulls det handlar om utan andra raser. Folk kan kalla Amstaffs och BoerBoels för Pitbulls.

Vart jag vill komma är att jag hittade en länk till en sida där man kan testa sig själv för att se om man faktiskt kan peka ut vilken av dessa hundar som är The American Pit Bull. Kan du? Jag klickade rätt på tredje försöket. Jimmy klickade på säkert fem, sex raser. Sen frågade jag "Vilka tror du inte är en Pitbull?" och så pekade han på den som faktiskt var rätt.

Inte ens jag kunde peka rätt och jag kan verkligen de flesta raserna. Prova! Klickar du på fel ras får du veta vad den rasen du trodde var den rätta heter. Det är ganska lärorikt, tycker jag som är en riktig hundälskare =) Förövrigt tycker jag att American Pit Bull Terriern är en fin hund. Jag har aldrig hälsat på någon och jag vet inte ens om jag har sett en på riktigt för det finns knappt 300 av den rasen i Sverige. Men hade jag mött en hade jag nog inte blivit rädd. Absolut inte. Allt hänger på ägaren så en Labrador eller en annan kanske mellanstor hund kan vara så mycket farligare än en Pitbull med rätt ägare.

Prova här och se om du kan peka ut rätt hund.
Lämna gärna en kommentar om hur många gånger du försökte och vilka nummer du gissade på.

 

Jag blir så ledsen när jag läser om och ser folk som behandlar sina hundar illa när jag vet till 100 % att jag skulle göra allt om jag fick en hund.. men jag kan inte skaffa en =( Det gör nästan ont i hjärtat. Man kanske skulle tvivla på ibland att man är den bästa matten i världen när man har en hund, precis som man kan tvivla på om man verkligen är en bra mamma eller pappa. Såna tankar har nog alla. Men jag vet att jag hade tagit hand om den hunden så bra och det är just därför det känns tungt och jobbigt att det finns dom som har hund men inte tar han dom dom ordentligt. Det skär i mitt lilla hundhjärta då.

 

 

 

 

 

Jag sitter och tittar på Hundstallet och drömmer om en fyrfoting. Tänk vad fina hundar som finns där för omplacering, valpar som gamla hundar. Jag önskar att jag kunde ta hem allihop. Jag blev så kär i Alice, i Bella, Yrsa. Ge mig en hund!

Om du tänker skaffa hund, gå in och kika här så kanske du hittar en favorit. Dessa hundar behöver nya hem, ibland pga. vanvård, ibland pga dödsfall, ibland är de hittehundar och ibland har dess tidigare ägare valt att lämna in hunden där istället för att sälja hunden själv antar jag.


Nu blir det natten här. Godnatt på er.

Jag sitter och kikar på Hundstallet på TV4. Det handlar bland annat om en man som ska få välja ut en valp. Han sätter sig på golvet och får flera små valpar runt sig. Jag såg en liten valp bakifrån och såg hur denna lilla krabat viftade så mycket på svansen så rumpan hängde med =) Jag blir helt varm i kroppen när jag ser små valpar. Jag vill så gärna ha en liten hund! Åh, vad jag vill ha en hund!

---

Nu, i skrivande stund, såg jag att polisen och djurskyddsinspektionen slagit till mot en kvinna som har mellan 50 och 100 hundar, yorkshireterriers, i sitt hus. Man fick se polisens egna bilder och det var inte roligt att se. Hon kastade ut hundar genom fönstret, hon kastade sten på dom för att tysta dom, slog valpar med tidningar osv. Såna här människor borde fängslas. Är det någon som vet vad som händer med såna här människor som gör så mot djur?

Jimmys mamma har en hund som levde under hemska förhållanden som valp. Han är fortfarande, efter 3 år förstörd av sitt förflutna. Han blir livrädd om man rör sig lite för snabbt, han vågar inte närma sig en såvida man inte sitter helt still och är tyst. Han är förstörd, men underbar såklart =) Men jag tror inte folk förstår vilka hemska spår det sätter hos djuren.

Hade jag fängslat ett barn på det sättet hade jag fått fängelse, lätt. Det hade inte vart något snack om saken. Men om man stänger in 100 hundar och låter dom äta varandras avföring, bråka om maten, inte får något vatten och aldrig får komma ut.. det får man liksom inte mer än en varning för, eller böter. Är det rätt?

Ser ni som jag att hunden tänker;
Jag vill ha Sofie som min mamma?



Något som alltid står i "Att tänka på innan du skaffar hund"-texter är först och främst; Tid.

Har du tid för en hund? Har du möjlighet att gå ut med hunden varannan eller var tredje timme under valptiden? Kan du vara hemma och träna upp hunden att vara ensam hemma första tiden? Har du råd för plötsliga veterinärskostnader? osv.
Jag vill inget hellre än att skaffa en hund. Det tror jag många insett vid det här laget =P Det jag inte förstår mig på är hur i hela friden folk har tid med hund. Går dom verkligen ut med hunden var sjätte timme som man ska? Hinner dom det? Måste hunden vara ensam varje dag?

Jag tycker det låter så lätt för varje person man pratar med att ha hund. Dom står och säger "Jaa, jag rekommenderar verkligen att du skaffar hund. Det är såå kul. Inga problem med tider osv. Det är sååå bra!"
Men problemen då? Såna finns det ju hur man än vrider och vänder på det.

Hur jag än vrider och vänder på det stöter jag alltid på något problem.

Hur ska man ta sig hem smidigast på lunchen? Hinner man? Kommer man hinna äta? Behöver hunden en långpromenad för att hinna bajsa måste man ju ha tid med det =P Sacha måste i alla fall hitta ett perfekt ställe för att göra nummer två. Det är inget man gör vartsomhelst heller =) Har man någon potentiell hundvakt man kan ringa till vid nödfall? Om den personen har hund, kommer dom bra överrens?

Om ändå hundar kunde vara liiite mer självständiga, som katter.. så dom ändå klarat sig lite längre själva. Eller om man kanske kunnat ha eget företag så man har möjlighet att ta med sig vovven. Eller jobba hemifrån?

Jag vill så gärna ha hund. Samtidigt som det känns självklart att ha en liten hårig knatte som livar upp stämningen här hemma så känns det ändå så fel.. Men ändå så rätt. Men ändå fel.. Men samtidigt såå självklart.

Jag sitter och tittar på "Hitta hem" nu. Jag tycker att det är sjukt, helt orimligt att det är så många som missköter sina djur. Jag, som är hundmänniska till 100%, kan inte förstå hur det är möjligt att man missköter och vanvårdar sina hundar. En hund hade vart instängd i en bil i 2 veckors tid. Hur är det möjligt? Hunden var så mager och helt förstörd i kroppen. Bakbenen bar henne knappt. En annan hund var fastspänd i en tunnelbana i timmar utan att någon kom och hämtade honom. Ingen sökte efter honom heller. Den hunden fick som tur är ett nytt hem. Men många av dom som har mått sämst får dom avliva.
I just "Hitta hem" får man se när dom avlivar hunden, vilket är ovanligt i såna program. Det kan jag inte med att se. Jag byter alltid kanal och börjar tänka på annat en stund innan jag byter tillbaka. Det har hänt några gånger att jag råkat se och brister ut i gråt. Sån är jag =P Jag kan inte se sånt.

Dom som missköter sina djur borde få fängelsestraff, beroende på vad dom gjort såklart. Men ska det bli någon bättring borde man ju sätta hårdare straff. Lämnar man en hund i en bil i 2 veckor är det ju något som inte stämmer. Låter man 19 katter bo i ett rum och får äta varandras avföring kan det inte heller finnas så mycket i huvudet. I min värld kan man inte behandla djur på det sättet. I min värld är hunden den som stöttar en i allt, den som alltid finns bredvid dig i alla väder, även om du någon gång misslyckas. Hunden dömer inte. Hunden ser upp till dig.

Kan man låta en sån bra kompis lida? Knappast..